Linköping, 27 augusti 2020
Intervju av Torbjörn Löwendahl
Madeleine Gartéus
Madeleine är en journalist och författare från Göteborg som (i skrivande stund) är aktuell med reportageboken ”Jag var hon – tio berättelser från kvinnorna som överlevde”. Boken föddes ur en traumatiskt händelse då en av hennes bästa vänner dog i sviterna av ett dysfunktionellt förhållande.
”I tingsrätten hörde jag det sista telefonsamtalet med expojkvännen. Annie lät som den starka och glada tjej jag känt i femton år. Som om hon alltid skulle vara där och förgylla livet för alla runt henne. Men Annie är död.”
Madeleine Gartéus med Annie.
Som journalist har Madeleine sett de här problemen tidigare, men nu kröp det innanför skinnet. Hon kämpade för att vara sann mot kvinnorna som medverkade i boken samtidigt som berättelsen skulle vara intressant för läsaren. Dessutom fanns en gnagande känsla att hon profiterade på andra kvinnors lidande, men det var viktigt att kvinnornas röster blev hörda.
”Därför skänker jag, i samarbete med förlaget, 20% av intäkterna av den tryckta boken till Unizon som arbetar med kvinnojourer runt om i Sverige. Det känns bra att mina böcker kan dra in resurser till utsatta kvinnor."
Madeleine har alltid haft en önskan att lämna något av värde efter sig, något som berör. Att bli författare var annars inget självklart, även om längtan efter att påverka människor med det skrivna ordet är en av anledningarna till att hon blev journalist. Hon ser också sin journalistiska utbildning och erfarenhet som en stor tillgång som författare, men det var ändå något nytt att bli författare.
”Story och språk i ett bokmanus måste hållas levande i flera hundra sidor. Det är en utmaning att ha en tanke i huvudet och sedan lyckas förmedla det på ett begripligt och intressant sätt. Som journalist berättar jag om ett skeende och får läsaren att intressera sig för just den historien på får rader.”
Fik i Göteborg där Madeleine brukar sitta och skriva.
När Madeleine var sjutton år gick hon vidare till final i Expressens kröniketävling. Det känns långt borta nu och ämnet att vara nöjd med hur man såg ut. Kanske var det ändå någon form av startskott för författarskapet som självklart utvecklats sedan dess!
”Jag har fått en mycket större förståelse för hur jäkla mycket jobb det ligger bakom att skriva en bok! Passion räcker i början, men sedan krävs det planering, dispositioner, redigeringar och puts. Jag blir också allt bättre på att författa längre texter och hålla samma nivå. Nu ska jag bara sluta att överanalysera också!”
Uppmärksamheten efter debuten har mycket handlat om positiv respons och att bli intervjuad om destruktiva relationer av tidskrifter som Amelia. Få debutanter utanför de stora förlagen lyckas nå ut som Madeleine har gjort och jag undrar om hon har några råd till andra författare som sjösätter sina verk i bruset.
”Oj, vilken svår fråga! Beroende på VAD man skriver har man olika vägar tänker jag, men generellt handlar det om att berätta varför ens bok är aktuell och intressant. Tryck på VARFÖR det skulle vara bra för (valt medium) att publicera om just din bok, och inte varför DU vill synas. Och om du inte hör något från tidningen/kanalen på ett par veckor, var inte blyg att höra av dig igen!”
Det viktigaste för Madeleine är ändå att uppmärksamma problemen och att berätta om Annies och andra kvinnors öden, men det är förstås en bonus att får fart på författarkarriären vid sidan om arbetet som journalist och rollen som förälder. För att ha driv krävs inspiration och för Madeleine är det bland annat Katarina Wennstam och Simon Häggström som fungerar som förebilder.
”De skriver båda rakt och med sådan inlevelse att man sveps med redan i de första sidorna och inte kan sluta läsa. Att de båda dessutom skriver om samhällets ”fula sidor” är ytterligare något jag värdesätter.”
Just nu arbetar Madeleine med en fristående uppföljare till ”jag var hon” som ska bli ljudbok och kanske även en miniserie, men detaljerna är det för tidigt att berätta om. Vissa saker behöver man helt enkelt hålla hemligt. Istället bjuder Madeleine på något personligt.
”När jag gäspar för stort låser sig käken. Så har det alltid varit! ?”.
© Copyright www.lionvalley.se